marinbiologare

denna blogg är nog inte direkt till för att läsas utav andra. utan mer ett sätt för mig att sätta ord på mina tankar och funderingar som jag har i min vardag.

jag menar,

vad ger det en att egentligen tänka och reflektera över ens
egna tankar och händelser? Drömmar och fantasier?
att om och om igen i sitt eget huvud älta saker som man vill förändra.
vissa saker lyckas man med, medan andra
hur mycket man än vill åter igen gör samma misstag när man väl befinner sig i den situationen.
skumt.
varför tänker man ens? egentligen är det ju elektroder i hjärnan som skickas runt
i ett biologiskt levande ting som kallas hjärnan.
så vad är det som gör det personligt?
funderaringar och åter funderingar.

--------------------------

Eller till exempel kärleksfilmer och tonårsfilmer, dom är till för att

1. få en att må dåligt och sakna efter närhet

2. är ironiska så att man skrattar åt dom.

3. helt orealistiska för det mesta.

4. var är sexet? alla vet att man har sex, men det visas inte i filmerna. ingen är en ängel direkt.

5. eller så blir man glad

6. man känner sig Tom, ensam och ledsen ibland.

hur beskriver man känslan utav tomhet?
bristen på känslor?
eller brsiten på att känna gjädje?
eller är det att sitta ensam i ett rum,
lyssna på musik som får ens själ att läcka ut dom
stilla tårarna som inte annars skulle sippra fram.
de få fragmet utav känslor man har i själen
visas i form av vatten och salt som långsamt
rinner ner för ditt ansikte tomt på utryck.
en tomhet som man städigt försöker fylla ut.
i ett frustrerat försök att leva ett liv värt att leva i ens egna ögon.
tillfälliga leenden, höga skratt.
men är det äkta? man vill själv tro att det betyder något.
dom där leendena,
i sin egen desperation famlar man runt i sin omgivning, och i mörkret i sin egen själ.
söker och letar efter de ämnen och hormoner som kallas lycka.
vill känna gjädle. känna att man finns för någon, någonting.
att man inte bara existerar för sig själv och utan mening.
att man betyder något för någon.
att man alltid strävar efter att känna, efter at känna sig behövd.
och mitt i sin desperation gör man alltid misstag.
alla gör misstag.
att man i sin frustration och tillfälliga eufori slutar att tänka..
till slut famlar man återigen runt i mörkret, man vet helt enkelt ingenting.
åter till ruta ett..
till sist så tar orken slut.
man orkar inte anstränga sig, för i slutändan så är man ingenting endå.
då inbefinner sig sorgen, när man insett detta.
tomhet och sorg går hand i hand...
än en gång rinner känslofragment ner för dina kinder.
och än en gång önskar du dig att du inte var ensam med dina tankar och sorg.
men sorgen känns mer än tomheten.
den gör ont.
smärtan i ditt hjärta.
den äter upp en inifrån tills man bara är ett tomt skal.
varför kan inte världens lycka fördela sig jämt över alla människor?
varför ska vissa individer behöva lida och känna sig såhär?
människor som välsignats med den sociala konstformen och att känna gjädle.
att leva ett obekymrat liv anar inte hur lyckligt lottade de är.
guds skämt mot mänskligheten..
mot människor,
mot individer,

jaja tack för mig denna gången. nu har jag fått skriva av mig lite :)