marinbiologare

nu står du där och undrar

vad som har hänt
du gav mig motstånd
men nu har det vänt
du ställde mig mot väggen
och jag stod kvar
muren har rasat
men grunden bar

du gav mig ändå någonting
som gör mig hel
för att jag har fått lära mig
ta en del
nu skålar jag för livet
se mig idag!
och skall någon leva
så är det jag

åh jag skall inte gå
jag väntar på en Man
som vågar
och som kan förstå
hur längtan kan förgöra oss
så ta det
som finns kvar av mig
det räcker hela livet
och ha det när du saknar mig
när vinternatten närmar sig

och jag kan aldrig gå tillbaka igen
jag var som en djävul i himmelen
och döden var min skugga
var jag än fanns och livet en dröm
om någon annanstans

varje gång du såg mig
såg du en strid jag var en främling
i mörkrets tid där reste jag min sten
och högg in mitt namn
men vaknade upp i en ängels famn

livet var alltför galet det förde mig bort
till ingenstans till ett ställe, till en avgrund
som ingen har sett såg jag att det var döden
jag bad väl en bön så fort jag hann
någon hörde och tog hem mig till slut

nu står du där och undrar
vad som har hänt men hela mitt liv
stod en dörr på glänt och allt jag har förnekat
finns ju kvar för muren har rasat
men grunden bar

Mörkret jagade skuggorna,
I ljuset av en fackla I en ödslig skog.
Och benen bar hela vägen fram,
Men någonting jag visste frös fast och dog.

Om du ser mig I ögonen,
Så ser du bara stjärnorna av sanningen.
En strimma hopp I en dåres blick

-----------------------------

En av barndomens avigsidor är att man behöver inte förstå en sak för att känna den.

Den dag hjärnan är mogen nog att förstå är såren i hjärtat redan för djupa för att kunna läkas.