marinbiologare

nu står du där och undrar

vad som har hänt
du gav mig motstånd
men nu har det vänt
du ställde mig mot väggen
och jag stod kvar
muren har rasat
men grunden bar

du gav mig ändå någonting
som gör mig hel
för att jag har fått lära mig
ta en del
nu skålar jag för livet
se mig idag!
och skall någon leva
så är det jag

åh jag skall inte gå
jag väntar på en Man
som vågar
och som kan förstå
hur längtan kan förgöra oss
så ta det
som finns kvar av mig
det räcker hela livet
och ha det när du saknar mig
när vinternatten närmar sig

och jag kan aldrig gå tillbaka igen
jag var som en djävul i himmelen
och döden var min skugga
var jag än fanns och livet en dröm
om någon annanstans

varje gång du såg mig
såg du en strid jag var en främling
i mörkrets tid där reste jag min sten
och högg in mitt namn
men vaknade upp i en ängels famn

livet var alltför galet det förde mig bort
till ingenstans till ett ställe, till en avgrund
som ingen har sett såg jag att det var döden
jag bad väl en bön så fort jag hann
någon hörde och tog hem mig till slut

nu står du där och undrar
vad som har hänt men hela mitt liv
stod en dörr på glänt och allt jag har förnekat
finns ju kvar för muren har rasat
men grunden bar

Mörkret jagade skuggorna,
I ljuset av en fackla I en ödslig skog.
Och benen bar hela vägen fram,
Men någonting jag visste frös fast och dog.

Om du ser mig I ögonen,
Så ser du bara stjärnorna av sanningen.
En strimma hopp I en dåres blick

-----------------------------

En av barndomens avigsidor är att man behöver inte förstå en sak för att känna den.

Den dag hjärnan är mogen nog att förstå är såren i hjärtat redan för djupa för att kunna läkas.

Sitter du i mörkret,
och sörjer det som var.
Så fastnar du i tiden,
Fast ingenting finns kvar.

Du slår dig själv i bojor,
som du smitt av bitterhet.
Och ingen tar sig in i,
din värld av ensamhet.

Livet kan vara din vän, först när du lever.
Ödet kan formas igen, bojorna brytas än.
Döden ska komma till dig, vem är förskonad?
Om du är nöjd eller ej, hämtar han dig ändå.

I nattens sista timma,
när lågan flämtar till.
Då vaknar också döden,
och frågar vad du vill.
Han väntar där i mörkret,
som tätnar i ditt hus.
Befriar dig från skuggor,
och blåser ut ditt ljus.

Livet är bara ett lån, du är en låga.
Var den än kommer ifrån, tändes den dock för dig.
Håll den så länge du kan, liv är att våga.
Bara en gnista som brann, var ändå ljus för mig.

Vad finns kvar,
av det du hade då?
I en tid som inte längre finns
Väntar livet i det stora blå?
När du vågat lämna allt du minns.

Livet är bara ett lån, du är en låga.
Var än den kommer ifrån, tändes den just för dig.
Håll den så länge du kan, liv är att våga.
Bara en gnista som brann, var ändå ljus för mig.

 

----------------------------------------

 

visdomsord

 

 

från "moulin rouge"

 

"Never knew I could feel like this

Like I've never seen the sky before
Want to vanish inside your kiss
Everyday I love you more and more
Listen to my heart, can you hear it sings
Telling me to give you everything
Seasons may change winter to spring
But I love you until the end of time

Suddenly the world seems such a perfect place
Suddenly it moves with such a perfect grace
Suddenly my life doesn't seem such a waste
It all revolves around you

And there's no mountain too high no river too wide
Sing out this song and I'll be there by your side
Storm clouds may gather and stars may collide
But I love you until the end of time"

 

varför i hela friden är allting så underbart på film. kalla mig för pessimist om du vill, vilket jag till viss del är.  Och jag som alla andra ensamma själar som längtar efter kärlek och lycka, saknar tider som varit, önskar sig att vissa händelser tett sig annorlunda. men that's life...

dock får jag hålla med om att filmen och texterna är helt underbara, är en musikal nörd så ni kan förvänta er fler små snuttar av låttexter från olika filmer eller citat som jag tycker om. Ett annat citat från moulin rouge som skulle kunna bli en livsfilosofi som chistian säger är " The greatest thing you ever learn, is just to love and be loved in return"

ett citat som faktiskt är sanning.. för kan du inte tycka om dig själv som du själv är, och älska dig själv, och då när du först förstår, och kan älska. då kan du bli älskad tillbaka. det är en livsuppgift, i min mening.

 

 

denna blogg är nog inte direkt till för att läsas utav andra. utan mer ett sätt för mig att sätta ord på mina tankar och funderingar som jag har i min vardag.

jag menar,

vad ger det en att egentligen tänka och reflektera över ens
egna tankar och händelser? Drömmar och fantasier?
att om och om igen i sitt eget huvud älta saker som man vill förändra.
vissa saker lyckas man med, medan andra
hur mycket man än vill åter igen gör samma misstag när man väl befinner sig i den situationen.
skumt.
varför tänker man ens? egentligen är det ju elektroder i hjärnan som skickas runt
i ett biologiskt levande ting som kallas hjärnan.
så vad är det som gör det personligt?
funderaringar och åter funderingar.

--------------------------

Eller till exempel kärleksfilmer och tonårsfilmer, dom är till för att

1. få en att må dåligt och sakna efter närhet

2. är ironiska så att man skrattar åt dom.

3. helt orealistiska för det mesta.

4. var är sexet? alla vet att man har sex, men det visas inte i filmerna. ingen är en ängel direkt.

5. eller så blir man glad

6. man känner sig Tom, ensam och ledsen ibland.

 

hur beskriver man känslan utav tomhet?
bristen på känslor?
eller brsiten på att känna gjädje?
eller är det att sitta ensam i ett rum,
lyssna på musik som får ens själ att läcka ut dom
stilla tårarna som inte annars skulle sippra fram.
de få fragmet utav känslor man har i själen
visas i form av vatten och salt som långsamt
rinner ner för ditt ansikte tomt på utryck.
en tomhet som man städigt försöker fylla ut.
i ett frustrerat försök att leva ett liv värt att leva i ens egna ögon.
tillfälliga leenden, höga skratt.
men är det äkta? man vill själv tro att det betyder något.
dom där leendena,
i sin egen desperation famlar man runt i sin omgivning, och i mörkret i sin egen själ.
söker och letar efter de ämnen och hormoner som kallas lycka.
vill känna gjädle. känna att man finns för någon, någonting.
att man inte bara existerar för sig själv och utan mening.
att man betyder något för någon.
att man alltid strävar efter att känna, efter at känna sig behövd.
och mitt i sin desperation gör man alltid misstag.
alla gör misstag.
att man i sin frustration och tillfälliga eufori slutar att tänka..
till slut famlar man återigen runt i mörkret, man vet helt enkelt ingenting.
åter till ruta ett..
till sist så tar orken slut.
man orkar inte anstränga sig, för i slutändan så är man ingenting endå.
då inbefinner sig sorgen, när man insett detta.
tomhet och sorg går hand i hand...
än en gång rinner känslofragment ner för dina kinder.
och än en gång önskar du dig att du inte var ensam med dina tankar och sorg.
men sorgen känns mer än tomheten.
den gör ont.
smärtan i ditt hjärta.
den äter upp en inifrån tills man bara är ett tomt skal.
varför kan inte världens lycka fördela sig jämt över alla människor?
varför ska vissa individer behöva lida och känna sig såhär?
människor som välsignats med den sociala konstformen och att känna gjädle.
att leva ett obekymrat liv anar inte hur lyckligt lottade de är.
guds skämt mot mänskligheten..
mot människor,
mot individer,

 

jaja tack för mig denna gången. nu har jag fått skriva av mig lite :)